152
»Kom ej vid mig», hörs han svara,
»Till min Fader skall jag fara,
Till mitt rikes dolda under,
Till min Gud och eder Gud.»
Han försvann. Som eko bringar
Åter tonen, som förklingar,
Som ett brus ur fjerran lunder
Höres än Hans stämmas ljud,
»Maria, Maria» i rymden det tonar
Med röst, som ett lidande hjerta försonar.
Själ! Om du, en salig timma,
Vill, som hon, en gång förnimma
Denna stämma, som hugsvalar
Och försonar evigt dig —
Vet: från lättsint yras löjen,
Vet, från flärdens tomma nöjen
Skall du gå i skumma dalar
Luttringens och qvalets stig,
Från Magdalas by, från Genesarets bölja
Till kors och till graf skall du Mästaren följa.
