Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

184


Vänligt stödd af modershanden, med ett stilla lugn han log,
Men en ljusning öfver sanden, ljusning öfver rymden drog.

Var det soln, som i det höga genom molnen bröt sin led,
Eller barnets djupa öga, som en sådan dager spred?

Gåtostränga sfinx, som hvilar, sällsam och betydningsfull!
På ditt qvinnoanlet ilar nu en gloria af gull.

Han, som verlden skall befria och ge menskoöden lag,
Följd af Josef och Maria, sitter på din länd i dag.

På din lejonrygg är buren Han, som löser din mystèr,
Nyomdanarn af naturen, Horns — nej, än mer han är.