Den här sidan har korrekturlästs
210
O det låg i detta ystra väsen
Mycket mer än dagen genast fann.
Under nöjets blomster, under gräsen
Porlande en stilla källa rann;
Först mot qvällen flöt den upp i dagen,
Flöt på ängen fram i aftonsken,
Och af källans rena glans betagen
Stod en gång invid dess brädd Franzén:
När förbi dess bölja molnet seglar,
»Menskans anlete» deri sig speglar.