Den här sidan har korrekturlästs
213
Och de vandra hela dagen, uppför höjder, genom dalar,
Höra forsens larm och bruset djupt ur skogens pelarsalar,
Skåda aftonrodnan glöda mellan mörka granars träd,
Medan tätt, ur fjerran smedjor, hamrar dåna öfver städ.
Qvällen kommer, norrskensflammor öfver himlarymden jaga
Och högtidlig står naturen som en djup, oändlig saga,
Månen öfver skogen blickar med en dager hvit och kall,
Och från stångjernslassen klingar smidda stängernas metall.
Men hos skalden rörs af tankar nu en ny, oändlig kedja,
Denna dag ett sångarsinne flammat som en vapensmedja,
Och en själ, som länge bidat, fann i dag sitt sökta mål,
Smältan formats har på härden till en dikt af jern och stål.
