Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Skäret.
Ofruktbart du kallar
Detta arma skär,
Der som böljan svallar
Och mitt näste är.
Kanske! Men nog förde
Vinden öfver sjö,
Som din park ej rörde,
Dit ett blomsterfrö.
I en ensam skrefva
Litet jord det låg,
Plantan kunde lefva,
Fast ej du det såg.
