Den här sidan har korrekturlästs
234
»Vi tydt naturen, under ej finnas mer,
Hvart afstånd häfts, hvar hämmande skranka faller,
Hvar mägtig fördom djerfva vi brutit ner,
Och tingen, herrar förr, blifvit nu vasaller.
»Det gamla mörkret fästen och vallar har,
Men snabbt vi spränga murar, som våldet format,
På alla lifvets frågor vi vänta svar,
När vantrons gamla Babylon snart vi stormat».
Så ljuder sorlet än som det fordom ljöd,
Men stundom tyckes tåget i öknar stanna:
Det är som lede härarne brist på bröd
Och dock man beder ej om ett himmelskt manna.
Det brödet fins ej blott i det helga Ord,
Det fins i allt, som stammar från andeverlden,
I höge skalders diktning dess kraft är spord.
O Svea folk, det brödet tag med på färden!
