Den här sidan har korrekturlästs
267
Men hvarje morgon åter
Är Rafaël vid stafflit,
Han målar Jungfruns kröning
Med heligt konstnärsnit,
Och hur ur tomma grafven,
Der nyss Maria låg,
Rosor och liljor spira
Som ur hans egen håg.
Han målar engelns helsning,
Bebådelsens helga stund,
Han målar, likt Perugino,
Marias och Josefs förbund,
Och i de gamla ämnen
Och i de kända drag
Han gjöt sin egen fria,
Gryende konsts behag.
