Den här sidan har korrekturlästs
272
II.
Firenze.
Fortunato garzon, che nei primi anni
Tant’ oltrepassi, e che sará poi quando
Su più provecta etade opre migliori?
Vinta sará natura, c da’ tuoi inganni
Resa eloquente dirá te lodando,
Che tu solo il pictor sei de’ pictori.
Francia till Rafaël.
Det fins ej dal, som blommar mera fager
Än den, der Arnos bölja har sin gång.
Der växer nöjets ros och konstens lager,
Naturen ler, och språket sjelft blir sång,
Den sträfva fliten glädjens uppsyn tager
Och mödans frukt står upp ur mödans tvång.
Dit kom ock han i lifvets morgonstunder
Att veckla ut sin själ bland konstens under.
