Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
17
Om du till barnets läger går,
När natten utanföre står
Och yrsnön far i lätta ringar,
Och om du tänker: lifvets snö
Min älsklings kind skall frostbeströ —
Var tröst, haf mod, jag håller vård
Om menlöshetens rosengård
Och breder, osedd, ut de hvita vingar.
Om, när du slocknar, när du dör,
En plötslig bjellerklang du hör
Och dödens vinghäst fram sig svingar,
Utöfver bron af frost och is
Mig följ till jul och paradis!
På slädens med jag ställer mig,
Jag för dig hem på töckenstig
Och breder, synlig, ut de hvita vingar.
Wirsén, Dikter.2
