Den här sidan har korrekturlästs
301
Känn vestanflägtar genom salen draga
Från något land, der våren evig är,
När du betraktar Psyches sköna saga,
Som trollats fram i ljufva bilder här!
Af en lycksalig fantasi besvurna
De trenne gratier träda för din syn,
Den hulda Psyche hemtar Stygens urna,
Och hon och Hermes, af Zefyrer burna,
Sig höja, glädjestrålande, mot skyn.
För evigt slutas pröfningen och qvalen,
Som lätta dimmor smärtorna förgå.
Till brudgemaket och till gudasalen
Hon sväfvar, frälsad, mot det ljusa blå.
Försonta magter jordens dotter föra
Till evig glädjes prydda bröllopsbord,
Der sångens körer knappt hon gitter höra,
Ty Eros hviskar ömt i hennes öra
Odödlig kärleks underbara ord. 5
