Den här sidan har korrekturlästs
41
Då har hon en himmelsk ära
Och är med det högsta i slägt,
Ty Guds försoningslära
Och skaldekonsten bära
Barmhertighetssysterns drägt:
De gå, som hon, till nöden,
Som tryckes af törnets tagg
Och kämpar hårdt med döden,
De gifva åt feberglöden
En droppe af himmelsk dagg.
Hvarhelst hon derför vakar
Vid lidandets örongott,
Den heta kudden makar
Och tyst sig sjelf försakar
Och tänker på andra blott,
Jag ser kring hennes änne
Ett gloriesken på en gång,
Jag ser ej endast henne,
Men ock de andra tvenne,
Jag ser — religion och sång.
