Den här sidan har korrekturlästs
Vid Lateranen.
För den, som känt, ej något hvardagsqval,
Men någon sorg som helgar eller krossar,
Som ej kan lättas genom glam och tal
Och hvilkens börda tidsfördrif ej lossar,
För honom är det stränga, sorgsna Rom
En vallfartsort, en älskad helgedom.
Der fins en punkt, dit dagens larm ej når,
Men dit han gerna länkar pilgrimsbanen
Och helst när dagen ned till hvila går,
Det platsen är vid stilla Lateranen
Som blickar med en jättestor fasad
På jätteöknen kring en jättestad.
