Den här sidan har korrekturlästs
70
Bortom gråa fjellen
Stod i flydda barndomsår min håg.
O der bortom var en verld af under,
O der bortom susa hoppets lunder
Svalkade af evig glädjes våg.
Jag dem sedan sett. Hur ljuft de logo!
Hur de skoningslöst mitt bröst bedrogo!
Men ändå
Än som fordom mina drömmar gå,
Fast det lider mer och mer mot qvällen,
Bortom gråa fjellen.
Bortom himlaranden
Log ett sagoslott mot barnets syn.
Dit var långt, men målet skulle vinnas,
Och der borta skulle lyckan finnas,
Jag dess hägring såg på morgonskyn.
Och jag for så långt jag kunde fara,
Himlaranden drog sig undan bara.
Men ändå
Än som fordom mina drömmar gå,
Fastän lifvets möda tröttat anden,
Bortom himlaranden.
