| Transport | 4648 | ||
| Till | läkaren | 200 | |
| „ | tullförvaltaren | 700 | |
| „ | räkenskapsföraren | 250 | |
| „ | fiskalen | 300 | |
| „ | konseljvaktmästaren | 200 | |
| „ | tullvaktmästaren eller besökaren | 200 | |
| „ | vaktdräng | 60 | |
| „ | ingenieuren, hamnmästaren, auktionsförvaltaren | 0 | |
| Summa sp. daler | 6558 | ||
Landtbefolkningens ställning var 1845 lyckligare, än hvad på lång tid varit fallet. Man både särskildt slagit sig på odlingen af yams, en rotfrukt som i Vestindien ofta brukades i stället för potatis. Den torra och sandiga jordmånen var synnerligt passande härför, och betydliga qvantiteter utskeppades till Antigua och andra engelska kolonier. Tillståndet i Gustavia synes deremot hafva varit desto sämre. Haasum, som återvände i November och genast öfvertog styrelsen, säger, att stadens förfallna utseende är ett säkert bevis för den lägervall, hvari handeln råkat. Flera hus hade för orkantiden nedrifvits, emedan de under denna kunde skada andra, och man ej hade råd att reparera dem. Nu stodo endast grundmurarne qvar på de med gräs och kaktus beväxta tomterna[1].
1846 och 1847 årens rapporter äro fyllda med uppgifter om slafemancipationens gradvisa framåtskridande på Barthelemy. Svenska riksdagen hade anvisat pengar till friköpning af öns slafvar. Men hela beloppet utanordnades ej på en gång, hvilket väckte ond blod både hos slafvar och slafegare. Hvarje slaf ville naturligtvis så fort som möjligt komma i en fri mans lyckliga ställning, och slafegarne fruktade, att styrelsen skulle tvinga vissa att på grund af sin fattigdom sälja slafvar för
- ↑ Novemberrapporten 1845.
