Sida:SOU 1938 45.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
22

fredningsnämnder samt ett naturfredningsråd, finnas med mycket vidsträckta befogenheter. Fredningsnämnderna kunna, bland annat, besluta om fridlysning av områden, som ha väsentlig betydelse för allmänheten på grund av deras naturskönhet eller belägenhet, samt om rätt för allmänheten att till fots färdas i naturen, där sådan färdselrätt är av betydelse för befolkningens friluftsliv. Rimlig ersättning kan i samband med beslutandet av fridlysnings- eller färdselbestämmelser tillerkännas markägarna. Av ersättningarna betalas hälften av statskassan och hälften ur den s. k. amtsfonden eller i vissa städer ur kommunens kassa. Dessa beslut om färdselrätt ha stor betydelse för friluftslivet, enär i Danmark allmänhetens rätt att färdas över annans mark är synnerligen begränsad. lagen ger emellertid allmänheten rätt att utan särskilt beslut av fredningsnämnd färdas till fots på alla från gräsväxt blottade "Strandbredder" vid havskusten. Förekommer hinder i form av stängsel eller dylikt för denna färdselrätt längs kusten, skall fredningsnämnden förordna om hindrens avlägsnande. Rätten att färdas på strandbrädden innefattar ej rätt att mot markägarens förbud uppehålla sig där eller rätt att bada, såvida icke fredningsnämnd i överensstämmelse med lagens allmänna regler förordnat därom. Om på plats, där tillträde till stranden är av särskild betydelse, tillfartsväg saknas, skall vederbörande kommunalförvaltning på framställning av den lokala fredningsnämnden draga försorg om att gångstig utlägges.

Naturfredningslagen innehåller, som förut nämnts, även bestämmelser angående bebyggelsen. Vid sidan av föreskrifter, som ställer bebyggelsen inom ett trehundra meter brett bälte runt skogar med en areal av 20 hektar eller däröver under fredningsnämndernas kontroll, är i detta sammanhang att omnämna. lagens reglering av bebyggelsen längs havskusten. Det torde vara av intresse även för våra svenska förhållanden att lämna en ganska fullständig redogörelse för sistnämnda reglering. Den innebär i huvudsak följande.

På de från gräsväxt fria strandbältena (Strandbredder) och på områden, som ligga innanför ett avstånd av intill hundra meter från dessa eller, där sådant strandbälte icke finnes, från "daglig Højvandslinie", få icke uppföras byggnader eller anbringas andra anordningar, som kunna tjäna till bostad, försäljningsplats eller dylikt. Om vid lagens ikraftträdande finnes allmän väg längs stranden innanför de nämnda avstånden, gäller förbudet endast den areal, som ligger på strandsidan av vägen. På denna areal får då icke utan särskilt tillstånd anordnas stängsel, plantering eller annat, som kan hindra den fria utsikten från vägen. Den exakta sträckningen av den linje, inom vilken bebyggelse är förbjuden (bygglinjen), bestämmes i varje särskilt fall av en speciell strandfredningskommission. Ifrågavarande bestämmelser gälla icke för vissa stadsområden, för vissa kuststräckningar, som äro fridlysta i särskilt angiven ordning, för befästningsanläggningar och hamnområden samt för arealer, om vilkas bebyggande kontrakt avslutits, innan naturfredningslagen förelades riksdagen för antagande (den 15 december 1936). På framställning av strandfredningskommissionen kan statsministern förordna, att