Sida:SOU 1938 45.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
39

är belägen inom byggnadsområde, framgår av bestämmelsen i 68 § byggnadsstadgan.

De i andra stycket av förevarande paragraf angivna mindre fastigheterna skola i sin helhet behandlas såsom fastställda byggnadsområden. Dessa fastigheter ha så ringa ytvidd, att det icke torde medföra några olägenheter ur de synpunkter, som motiverat förevarande lagförslag, om på desamma uppföras nya byggnader. Någon ytterligare uppdelning av sådana fastigheter läror ytterst sällan komma ifråga. Å andra sidan bör det vara en lättnad, som icke bör förvägras ägarna till dessa fastigheter, att slippa de besvär och kostnader, som äro förbundna med sökande av fastställelse å byggnadsområde eller tillstånd enligt 9 Bestämmelsen avser också att minska antalet ärenden hos prövningsmyndigheterna.

Med byggnader, som erfordras för jordbrukets behov, avses icke endast ekonomibyggnader, utan även bostäder åt näringsidkaren och hos honom anställda, såvida bostadsförmån ingår i anställningsvillkoren. Med jordbruk förstår kommittén även trädgårdsskötsel. Till byggnader, som erfordras för skogsbrukets och fiskerinäringens behov, räknas givetvis icke byggnader tillhörande industrianläggningar, som förädla produkter från nämnda näringsgrenar. Under byggnader, som erfordras för den allmänna samfärdselns behov, faller, bland andra, byggnader för lots- och fyrväsendet. Undantagsbestämmelsen beträffande avstyckning av område, som var bebyggt vid lagens ikraftträdande, torde kunna tillfyllestgörande motiveras med önskvärdheten av att icke lägga några svårigheter i vägen för en fastighetsbildning, som står i överensstämmelse med bestående bebyggelse. Sålunda avstyckad fastighet blir icke i och med avstyckningens genomförande att likställa med fastställt byggnadsområde.


4 §.

Att byggnadsområde skall fastställas av Konungens befallningshavande efter ansökan av markägare innebär, att det är markägaren, som har att taga initiativet, och att Konungens befallningshavande alltså först sedan ansökan inkommit har att på grundval av den utredning, som förebringas i ärendet, bestämma, vilka arealer som få bebyggas inom den del av strandområdet ansökningen avser. Kommittén har övervägt att stadga skyldighet för Konungens befallningshavande att komplettera av markägare förebragt utredning, som visar sig vara ofullständig. Med hänsyn, bland annat, till det ökade arbete, som en dylik bestämmelse otvivelaktigt skulle medföra, och därmed förbundna olägenheter av skilda slag har kommittén emellertid avstått därifrån. Kommittén har därvid förutsatt, att Konungens befallningshavande genom länsarkitektkontoret eller på annat sätt ändock söker i görligaste mån inhämta felande upplysningar, så att en ansökan i allmänhet icke kommer att avslås allenast på den grund att den vid ansökan fogade utredningen i ett eller annat avseende är bristfällig. – Byggnadsområde för en och samma egendom behöver givetvis icke vara en enda sammanhängande markareal, utan kan alltefter förhållandena uppdelas på ett flertal från varandra åtskilda områden.