Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.
Den 28 maj 1937 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
socialdepartementet att tillkalla en kommitté av högst sju sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande underlättande och tryggande av
möjligheterna för den icke jordägande befolkningen att idka friluftsliv m. m.
Till sakkunniga utsågos den 18 juni 1937 landshövdingen Hilding Kjellman,
ordförande, chefen för statens järnvägars resebyrå Axel Ekstam, ledamoten
av riksdagens andra kammare fru Ruth Gustafson, redaktören Nils Horney,
dåvarande sekreteraren i Kungl. järnvägsstyrelsen Carl Nordenson, fil. dr
Lars-Gunnar Romell, tillika sekreterare, och sekreteraren i svenska
landsbygdens kvinnoförbund fru Gärda Svenson.
Kommittén bedriver, såsom i de för densamma meddelade direktiven förutsättes, sitt utredningsarbete i etapper.
Sedan till behandling upptagits olika spörsmål rörande bebyggelsen i de områden, som äro lämpade för uppehåll under fritiden, hava länsarkitekten Erik Friberger och hovrättsassessorn Gunnar Carlesjö av departementschefen förordnats att från och med den 4 juli 1938 därvid biträda kommittén. Carlesjö har från och med den 4 oktober 1938 fungerat såsom sekreterare i stället för Romell, som på begäran befriats från detta uppdrag.
Kommittén kom mycket snart till klarhet om, att för tryggandet av befolkningens behov av rekreation frågan om tillgången på härför lämpliga marker vore den primära, varvid bevarandet av stranden som det främsta av våra rekreationsområden vore av särskilt brådskande natur och påkallade omedelbara åtgärder. Kommittén har därför ansett sig böra i första hand inrikta sitt utredningsarbete på detta sistnämnda spörsmål.
