Sida:SOU 1938 45.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
50
Bilaga.


Länsvis ordnade uppgifter om strandbebyggelse och av denna vållade olägenheter samt därav föranledda. önskemål, m. m.

Stockholms län och Stockholms stad.

Tillgången till friluftsbad anses icke tryggad i flera orter i Stockholms omgivningar (Bromsten, Hagalund, Nya Huvudsta, Råsunda, Stuvsta) och icke tillräckligt tryggad i Djursholm. Från Stocksund klagas dels över dåligt vatten, dels över svårigheten för samhället att förvärva det lilla område, där man önskar genom "strändernas utfyllning och planering samt badanordningarnas i övrigt iordningställande efter moderna principer" ordna ett friluftsbad. Även från en ort med sådana naturliga förutsättningar som Nynäshamn anmäles, att tillgången till friluftsbad för ortens befolkning icke anses tryggad.

En mycket stor del av länets stränder har särskild betydelse för invånarna i stor–Stockholm med dess omkring 700 000 invånare. Enligt uppgifter av Stockholms stadskollegiums friluftskommitté finnas inom Stockholm med närmaste omgivningar minst omkring 14 000 lustbåtar och kanoter. Skärgårds- och Mälarebåtarnas s. k. lokala trafik visar för sommarmånaderna ett överskott utöver vintermånadernas frekvens av 250 000–300 000 resande per månad, alltså omkring 10 000 extraresande i medeltal per dag (Statistisk månadsskrift för Stockholms stad, årg. 33, nr 9, september 1938). Friluftsfolkets tidigare enastående rika möjligheter ha. emellertid inskränkts och inskränkas allt mer genom strandbebyggelse. Medan den totala strandlängden enbart inom Stockholms saltsjöskärgård (mellan Landsort och Arholma, mellan Slussen i Stockholm och de yttersta kobbarna) har skattats till omkring 330 mil, eller mer än dubbla. Sveriges hela längd (Sveriges Natur 1936, s. 132), uppskatta länsjägmästaren och biträdande länsjägmästaren de nu befintliga obebyggda badstränderna inom en radie av 3 mil runt Stockholm till högst 2 mil.

Stockholms stadskollegiums friluftskommitté anför: "På grund av den alltmer Omfattande exploateringen för byggnadsändamål av enskild mark i huvudstadens omgivningar minskas successivt de utrymmen, som stå till friluftsfolkets förfogande. Då samtidigt friluftsverksamheten bland stadens invånare får en allt större utbredning, hava olägenheterna av bristen på lämplig friluftsmark ökats i avsevärd mån. En del av Stockholms omgivningar, som såväl för sin betydelse ur friluftssynpunkt som även på grund av sin säregna och stora skönhet bör ägnas synnerlig uppmärksamhet, är Stockholms saltsjöskärgård. Emellertid har den alltmer ökade omfattningen av fast sommarbebyggelse i skärgården numera vuxit till ett hinder för utövningen av friluftsliv för dem, som icke äga tillgång till egna större eller mindre villor. Den under senaste år enormt ökade markexploateringen och den i minst samma takt stigande friluftsverksamheten i övrigt hava skapat svårigheter, som det är synnerligen angeläget att undanröja. En oförändrad utveckling torde eljest inom kort föranleda, att väsentliga områden av skärgården helt stängas för stora delar av den friluftsidkande stadsbefolkningen. Växt- och djurlivet hava starkt påverkats, och genom olämplig bebyggelse hava stora områden förlorat sin ursprungliga karaktär. Båtägarna mötas ofta av landstigningsförbud, vilket i hög grad försvårar friluftsvistelsen för dem. De båtlösa friluftsidkarna hava framhållit behovet av friluftsområden i skärgården, dit de kunna komma utan alltför stora kostnader och där de äga möjlighet att vistas över söndagar för badning och dylikt. Möjligheterna i sådant avseende hava avsevärt beskurits under senare år på grund