Länsarkitekten föreslår skydd mot bebyggelse, i avvaktan på en mer ingående dispositionsplan, för en del strandsträckor vid Mälaren med dess vikar och vid tre mindre sjöar.
Kopparbergs län.
Tillgång till friluftsbad anses ej tryggad i Avesta och Borlänge, endast i begränsad omfattning tryggad i Hedemora och icke tryggad för framtiden i Ludvika. Falun har ordnat en friluftsbadanläggning för en anläggningskostnad motsvarande 300 000 kronor per kilometer strand. I Borlänge finnas planer på att göra en helt konstgjord sjö för att tillfredsställa den folkrika traktens (omkring 27 000 personer i Borlänge, Domnarvet och Stora Tuna) behov av bad. Naturstränderna ha enligt länsarkitekten inkräktats av sportstugebebyggelse exempelvis vid en badsjö halvannan mil från Falun, Borlänge och Domnarvet.
Länsarkitekten anser lag om strandskydd synnerligen önskvärd och föreslår med hänsyn till svårigheten att förutse utvecklingen inom länet skydd mot styckning och bebyggelse för all strandmark med undantag för områden där stadsplan, stomplan eller byggnadsplan fastställts eller avstyckningsplan godkänts, och med möjlighet för länsstyrelsen att bevilja dispens. Strandskydd anses angeläget även för avlägset belägna sjöar och vattendrag, exempelvis fjällsjöar, där sportstugebebyggelse nu kan avstänga stränderna.
Gävleborgs län.
Tillgång till friluftsbad anses icke fullt tryggad i Gävle och icke tryggad i Storvik. Från Sandviken meddelas genom länsarkitekten, att med den intensiva exploatering av mark, som äger rum i närheten av samhällena, ett reserverande av friluftsplatser är av nöden och kräver en snabb lösning.
Gävle-trakten (uppgifter från länsarkitekten och Gävle drätselkammare): Kusten synes vara så gott som fullständigt exploaterad intill mer än 1 mil från Gävle, både den södra stranden av Gävlebukten (Sikvik-Harnäs) och den norra (Norrlandet), där dock med få undantag mark har sparats utmed vattnet, så att man kan komma fram. I zonen 1-2 mil från Gävle har kuststräckan på ömse sidor om Dalälvens mynning (Skutskär-Brämsand-Långsand) tagits i anspråk för sportstugebebyggelse, och sommarstugebebyggelse har kommit i gång i samma zon även i norr (Harkfjärden-Edskön-Hilleviken) samt på Limön mitt i Gävlebukten. Norrut har sommarstugebebyggelse börjat även i zonen 2-3 mil från Gävle (Iggö-Säljemars-trakten). Sötvattenstränderna längs Gavleån mellan Tolvfors intill Gävle och till Forsbacka drygt halvannan mil från staden utnyttjas dels med olika slags småstugebebyggelse, dels med annan bebyggelse. Exploatering med sportstugebebyggelse pågår omkring 3/4 mil söderut från Gävle vid Sjötorp och Sälgsjön, på omkring 1 mils avstånd från staden åt nordväst vid Testeboån och åt sydost vid sjön Trösken, vidare västerut på omkring 2 mils avstånd vid sjön Öjaren och vid Jädraån samt åt sydväst på ännu längre avstånd vid Storsjön och vid Hedesundafjärden, resp. 2½-3 och 4 mil från staden.
Hofors-trakten (uppgifter från länsarkitekten och Gävle drätselkammare): En mindre god, men livligt frekventerad badstrand vid sjön Edsken är styckad till byggnadstomter. En annan badstrand, vid sjön Malmjärn, är delvis upptagen av sportstugor.
Hudiksvalls-trakten (uppgifter från länsarkitekten): Kusten har vid Vintergatsfjärden, omkring 1 mil från staden, i stor utsträckning exploaterats för sportstugor utefter strandremsan, och vid Lakbäcksfjärden, omkring halvannan mil från Hudiksvall, anses dylik exploatering tänkbar inom snar framtid. Även
