Sida:SOU 1938 45.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
64

halvannan mil sydost om staden, samt vidare vid Armsjön, "det bästa insjöbadet i Sundsvalls närhet" (2½ mil fågelvägen). Sommarstugebebyggelse har börjat på båda de sistnämnda ställena liksom även vid Sommartjärn och Östtjärn (3/4 mil från staden). Skönsbergs municipalnämnd klagar över vattenförorening från industrier av olika slag och över att enskilda ägare av sommarställen stänga av stranden.

Örnsköldsviks-distriktet: Länsarkitekten omtalar sommarstugebebyggelse vid Guldviksfjärden och Stubbsand, en mil respektive halvannan mil sydost om staden, och anser ytterligare sådan bebyggelse vara att förvänta.

Önskemål beträffande strandskydd: Skönsbergs municipalnämnd: lag mot vattenförorening, förbud mot bebyggelse eller omgärdning av strand ända ned mot vattnet. Skönsmons municipalnämnd: stycknings- och bebyggelseförbud för att trygga framtida tillgång till friluftsbad. Sollefteå drätselkammare: stycknings- och bebyggelseförbud för att för framtiden trygga "utflyktsbad".

Länsarkitekten förordar skydd mot bebyggelse i första hand för nio hotade badplatser vid kusten och två vid insjöar.


Jämtlands län.

I trakten av Östersund florerar enligt länsarkitekten och länsjägmästaren bebyggelse med bland annat sportstugor, vilken allvarligt hotar Frösöns skogs- och bergsnatur och delvis tager Storsjöns strand i anspråk. Vid en liten sjö 1 mil från staden väntas försäljning av strandtomter. Vid en flitigt använd badstrand nära Mörsil söker en markägare genom förbud mot att beträda marken hålla allmänheten borta, vilket föranlett protester bland annat i pressen.

Länsarkitekten föreslår skydd mot bebyggelse i första hand för tre strandsträckor vid Storsjön.


Västerbottens län.

Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad i någon av länets städer (Umeå och Skellefteå).

Länsarkitekten har meddelat, att tillgången på välbelägna badområden i städernas närhet är ganska ringa och under senare år har avsevärt minskat genom att det ena lämpliga området efter det andra bebyggts med sportstugor samt att de områden, som fortfarande finnas kvar, äro i stor fara att när som helst kunna finna köpare.

Skellefteå-trakten: Genom drätselkammaren har meddelats, att Skellefteälvens vatten på norra sidan är så förorenat, att badning icke bör tillåtas, och att livlig byggnadsverksamhet pågår intill ännu befintliga lämpliga badplatser. länsarkitekten omtalar, att Boviksfjärdens utomordentliga sandstränder numera äro praktiskt taget helt och hållet upplåtna för sportstugebebyggelse, att ganska omfattande sportstugebebyggelse har ägt rum vid Ålfjärden, att de någorlunda väl belägna goda sandstränderna vid Ostnäset norr om Kågefjärden (mer än 2 mils väg från Skellefteå) numera till stor del äro bebyggda med sportstugor och att sportstugebebyggelse redan uppträder även vid insjöstrand (Burträsket).

Umeå-trakten: Enligt drätselkammaren saknas de naturliga förutsättningarna för friluftsbad i stadens omedelbara närhet, och till närmaste område med bad, lämpligt för söndagsutflykter i större omfattning. är det 2 mils resa. länsarkitekten meddelar, att den utmärkta sandstranden vid Bodviken invid Obbola till stora delar är upptagen av sommarvillor och att bebyggelse med sommarvillor och sportstugor har börjat vid Norrmjölefjärdens utomordentliga sandstrand. 2 mil från staden, vilken bebyggelse väntas kraftigt utveckla sig. Även sötvattensstränderna ha i stor utsträckning exploaterats för sportstugebebyggelse, såsom vid Tavlesjön nära staden, där "alla för bebyggelse lämpliga delar av sjöns