Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1938 45.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
66

strandlinjen, där icke omständigheterna nödvändiggöra strandens användning till hamnanläggningar, olika slags industrier o. s. v. Sådana strandreservat anses vara de friluftsområden, som det för distriktets del är angelägnast att trygga. De skulle utgöra naturliga komplement till vattenområdena, vilka även de äro friluftsområden av rang. Nu gällande lagstiftning ger icke tillräckliga möjligheter att skydda stranden. lagändringar föreslås, bland annat för att ge länsstyrelsen rätt att förordna, att byggnad ej må utan särskilt tillstånd uppföras närmare stranden än exempelvis 150 meter.