som grov på grund av att gärningsmannen är försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel. SL 20: 4 p. 6 talar om att gärningsmannen för stöldens förövande inställt sig med vapen; Thyrén (III 4 § p. 3) utvidgar kvalifikationen till att gälla då gärningsmannen försett sig med vapen, livsfarligt tillhygge, medel för bedövning eller bländning eller annat dylikt. Som farliga hjälpmedel böra tydligen anses sådana medel för bländning som frätande vätska, malen peppar eller dylikt att kasta i offrets ögon.
I likhet med gällande rätt och Thyrén anser kommittén icke erforderligt, att vapnet eller hjälpmedlet använts eller ens visats. Däremot måste det framgå av omständigheterna, att gärningsmannen medfört hjälpmedlet för stöldens förövande,
Till komplettering av exemplen på fall som avse sättet för gärningens förövande nämner kommittén, att gärningen eljest är av särskilt farlig art. Hit kunna hänföras sådana fall som det i SL 20: 4 p. 6 omtalade, att gärningsmannen använt ringare skräckmedel eller hot än att gärningen kan hänföras till rån. Om sakens utlämnande framtvungits på dylikt sätt, blir gärningen visserligen enligt kommitténs förslag att bedöma som utpressning (jfr Thyrén III s. 127), ty i motsats till SL 21: 10 stadgar den av kommittén föreslagna bestämmelsen om utpressning icke undantag för dylika fall; men användes hotet exempelvis som påtryckningsmedel att uppdaga egendomen, föreligger grov stöld.
Såsom särskilt farliga böra vidare anses dels, såsom på tal om inbrott påpekats, vissa inbrottsliknande förfaranden, dels ock fall då gärningsmannen för stöldens förövande försett sig med särskilt tekniskt hjälpmedel, t. ex. då stölden ingår i en organiserad brottslig verksamhet till vars utrustning hör motorfordon eller motorbåt. Stöld som ingår i organiserad verksamhet av två eller flera kan för övrigt vara att anse som grov, även om inga särskilda tekniska hjälpmedel funnits (jfr SL 21: 2 p. 1, SOU 1923: 9 9 kap. 12 § p. 5 och Thyrén III 4 § p. 4). Kommittén finner uppenbart, att en stöld som ingår i organiserad brottslig verksamhet av ett tjuvband, även om dess medlemmar endast äro två, i regel bör anses som grov. Att kommittén icke uttryckligen omnämnt fallet beror på att det icke är nog för att stölden skall bliva grov att flera handlat i förening. Handlingen måste vara uttryck för ett visst mått av organisation eller yrkesmässighet. och detta mått är svårt att antyda i lagtexten. Om ynglingar, som kommit att bilda ett "gäng", tillfälligtvis begå stölder tillsammans, medför denna samverkan i och för sig icke att grov stöld skall anses föreligga. Kommittén har därför nöjt sig med det allmänna uttrycket. att gärningen är av särskilt farlig art. Av särskilt farlig art kan en stöld vara, även om den utföres av en tjuv. som handlar ensam och utan hjälpmedel. Ådagalägger gärningen särskild förslagenhet eller synnerlig brottslig företagsamhet, bör stölden anses som grov. Vid bedrägeri och förskingring nämner kommittén som exempel på omständigheter vilka kunna göra brottet grovt att gärningsmannen missbrukar allmänt förtroende eller ansvarsfull tjänsteställning. En sådan omständighet kan göra även en stöld till grov, men kommittén nämner icke
