brottet avser betydande värde eller innebär synnerligen kännbar skada. Både det tillgripnas absoluta värde och dess särskilda betydelse för den bestulne skola beaktas, naturligtvis dock endast så långt de omfattas av gärningsmannens uppsåt. Värdet för den bestulne bör bedömas med hänsyn till såväl dennes ekonomiska ställning som möjligheten att ersätta det tillgripna. Vad angår det tillgripnas absoluta värde, innebär kommitténs förslag i motsats till exempelvis den nya schweiziska strafflagen, att en stöld redan på grund härav kan vara att beteckna som grov. Så synes åtminstone vara fallet, då det tillgripnas värde är verkligt betydande samt gärningsmannen varit inställd på ett stort kap. Om tjuven tillfälligtvis kommit över ett stort byte, bör däremot stölden icke på den grund betecknas som grov.
Thyrén (III s. 22 och 125) indelar de vid stöld i lagarna framträdande kvalifikationerna i sådana som grunda sig på omständigheter i brottslingens person, omständigheter vid handlingen, omständigheter beträffande objektet, vare sig dess särskilda vikt eller dess skyddslöshet, eller slutligen särskild i brottets syfte eller resultat framträdande fara eller skada. Av dessa fyra grupper motsvara de båda mellersta närmast kommitténs exempel; dessa hänföra sig nämligen till handlingen eller det tillgripna objektet. Vad angår den första gruppen, böra enligt kommitténs redan uttalade mening (se s. 31, 69) omständigheter som röra brottslingens person men falla utanför den brottsliga gärningen icke föranleda till att brottet betecknas som grovt. Thyrén (III 4 § p. 1) nämner i detta hänseende som kvalifikation, att brottet begås yrkesmässigt. Enligt kommitténs åsikt kan icke varje stöld av en yrkestjuv betraktas som grov, men grov stöld föreligger, om själva gärningen ådagalägger särskild yrkesskicklighet, t. ex. fick- eller inbrottsstöld, eller eljest är av yrkesmässig typ, t. ex. ingår i en organiserad brottslig verksamhet. Till den fjärde gruppen, avseende särskild i brottets syfte eller resultat framträdande fara eller skada, räknar Thyrén (III 4 § p. 12) ett fall, motsvarande det år 1910 i SL 20: 4 p. 10 införda, att någon stjäl gift eller sprängämne i uppsåt att därmed skada annan till liv eller hälsa eller förstöra eller skada annans egendom. Kommittén har icke ansett någon särskild bestämmelse erforderlig, då straff kan inträda dels för stöld och dels jämlikt SL 19: 21 eller kommitténs förslag 20: 9. Vid behandlingen av sistnämnda lagrum återkommer kommittén till frågan.
I gällande rätt är straffet enligt SL 20: 4 straffarbete i högst fyra år; endast om värdet av det tillgripna ej överstiger trettio kronor och omständigheterna äro synnerligen mildrande, kan fängelse ådömas. Enligt kommitténs förslag är straffet för grov stöld straffarbete i högst sex är. Någon möjlighet att nedsätta straffet till fängelse vid synnerligen mildrande omständigheter erfordras ej, då brottet under dylika omständigheter överhuvud icke skall betecknas som grov stöld. Anledningen till att straffmaximum satts så högt som till sex år har angivits i redogörelsen för huvuddragen i förslaget (s. 70). Om två eller flera anledningar att anse brottet grovt föreligga. bör tydligen straffet inom skalan skärpas i förhållande därtill.
