ske genom angrepp å främmande maktsfär annorledes än genom besittningstagande eller annat störande av besittningsförhållanden. Främst upptagas i kapitlet bestämmelser om ansvar för bedrägeri, utgörande den straffrättsliga motsvarigheten till privaträttens regler om svek såsom ogiltighetsgrund vid rättshandlingar, ett ämne varom stadgas i 30 § avtalslagen. Därefter behandlas utpressning, ett brott för vars utförande användes tvång och som motsvarar ogiltighetsgrunden i 29 § avtalslagen. Är tvånget av grov beskaffenhet (jfr 28 § avtalslagen) betecknas brottet såsom rån, vilket brott behandlas i förslagets närmast föregående kapitel. Efter utpressning följer ocker; de privaträttsliga stadgandena därom finnas i avtalslagens 31 §. Något brott motsvarande ogiltighetsgrunden i 33 § avtalslagen har däremot icke upptagits i förslaget. En sådan brottstyp skulle enligt kommitténs mening erhålla alltför obestämda gränser. I kapitlet har vidare, under beteckningen häleri, upptagits tjuvgömmeri och andra liknande fall av s. k. efterföljande delaktighet. Liksom enligt föregående kapitel tillgrepp utan tillägnande är att anse ej såsom stöld utan som egenmäktigt förfarande, har i förevarande kapitel bedrägeribrottet utformats såsom ett vinningsbrott och enahanda förfarande, därest det uppfyller allenast skaderekvisitet, upptagits såsom ett särskilt brott, kallat oredligt förfarande. Dit har ock hänförts förledande i vissa fall då gärningen ej medfört skada.
I kapitlet hava ytterligare införts straffbestämmelser för försök till bedrägeri och utpressning. Vissa handlingar, vilka ofta innefatta förberedelse till bedrägeri, hava under beteckningen svindleri straffbelagts såsom särskilt brott. Mottagande av falskt fordringsbevis eller av check utan täckning och vissa liknande förfaranden med uppsåt att utnyttja oriktigheten eller bristen såsom påtryckningsmedel vid indrivning av fordran hava vidare kriminaliserats under beteckningen ockerpantning. Slutligen upptager kapitlet en åtalsbestämmelse.
Enligt den nuvarande allmänna bestämmelsen om bedrägeri i SL 22: 1 består nämnda brott i att någon genom antagande av falskt namn, stånd eller yrke eller genom annat svikligt förfarande bedrager sig till gods eller penningar eller tillskyndar annan förlust därav. Brottsbeskrivningen är icke mycket upplysande och har givit anledning till tvivelsmål i skilda hänseenden. Bland annat hava olika meningar gjorts. gällande i frågan, huruvida för bedrägeriansvar förutsättes vinning eller om, såsom ordalagen närmast giva vid handen, även ett förfarande som endast medför skada kan ådraga ansvar enligt lagrummet.
Thyrén (IV 1 §) har föreslagit en brottsbeskrivning, som i detta och andra avseenden skulle erbjuda bättre vägledning än den nuvarande avfattningen. Enligt hans utkast skall för bedrägeriansvar förutsättas bland annat, att någon genom att hos annan uppväcka eller vidmakthålla villfarelse förmår
denne till handling eller underlåtenhet som innebär förmögenhetsskada för
