av ett litet barns handling hava kommit i besittning av annans tillhörighet. säljer eller konsumerar denna. Ändras exemplet därhän att det är han själv som förmått barnet att taga saken. blir han att fälla till ansvar för stöld.
Såsom exempel på hälerigärning har i lagtexten angivits det fall att någon köper sak som är frånhänd annan genuin brott; något krav på att saken skall hava överlämnats i köparens besittning har icke ansetts höra uppställas. Såsom hälerigärning nämnes i lagtexten vidare att någon annorledes tillgodogör sig saken. Exempel härpå erbjuder det fall att någon konsumerar stulet gods. Såsom häleri bestraffas emellertid enligt förslaget även förfarande, varigenom någon eljest med saken tager befattning som är ägnad att försvåra sakens återställande. Därunder falla förfaranden sådana som mottagande, döljande. föryttrande och omarbetande av saken, såvida gärningen är ägnad att försvåra sakens tillrättaskaffande till ägaren. En vanlig reparation av stulen sak eller mottagande av sådan sak i en järnvägsinlämning är icke av beskaffenhet att falla under häleribestämmelsen. Även sådana gärningar som de sist anförda kunna emellertid ådraga ansvar för häleri, nämligen enligt andra punkten i stycket, såvida gärningsmannen tager mera betalt än vanligt och därigenom bereder sig otillbörlig vinning.
Vid sidan av bestämmelsen om ansvar för tagande av befattning med sak som är frånhänd någon genom brott har i paragrafen såsom ett första led i andra punkten av första stycket i enlighet med förut berörda tankegång upptagits en bestämmelse om ansvar för den som eljest bereder sig otillbörlig vinning av någons brottsliga förvärv. Bestämmelsen syftar i första hand på sådana fall som det, att någon mottager sak som inköpts för stulna penningar eller ock penningar som influtit för försålt tjuvgods eller sak som förvärvats för sådana penningar. Vad bestämmelsen riktar sig mot är att någon bereder sig vinning av annans föregående brott. Som den sålunda till sin syftning skiljer sig från bestämmelsen i första punkten, synes det icke finnas någon anledning att begränsa bestämmelsens räckvidd till sådana fall, i vilka förbrottet varit av den i första punkten förutsatta beskaffenheten. Fastmera torde ansvar enligt bestämmelsen böra kunna följa efter vilket föregående brott som helst som medfört förvärv för den brottslige. Det bör sålunda kunna komma i fråga att enligt bestämmelsen fälla till ansvar exempelvis en person, som mottager belopp förvärvade genom verksamhet såsom spritsmugglare. Likaså bör ansvar kunna inträda för den som drager vinning av annans brott mot förbud att tillverka eller försälja brännvin. Däremot bör tydligen icke blotta befattningen med insmugglat gods eller olovligen tillverkat brännvin drabbas av bestämmelsen. I vad mån sådana handlingar böra vara straffbelagda får avgöras i de särskilda författningar som behandla smuggling och brännvinstillverkning. Att bereda sig vinning av annans brottsliga förvärv är till skillnad från dylika gärningar ett förfarande, som är ägnat för kriminalisering i allmän omfattning.
Själva hälerigärningen består enligt ifrågavarande bestämmelse i att någon bereder sig vinning av annans brottsliga förvärv. Det fordras naturligtvis icke att vinningen utgöres av vad som förvtirvats eller av saker som trätt
