Sida:SOU 1940 20.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
14
20: 10

väcka åtal allenast om brottet av målsägande till åtal angives eller ock landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen finner åtal vara ur allmän synpunkt påkallat. Såsom medverkan anses vid tillämpning av detta stadgande jämväl brott som i 21 kap. 6 § sägs.


21 KAP.


(Detta kap. har helt ny lydelse; jfr SL 21 och 22.)
Om bedrägeri och dylik oredlighet; så ock om utpressning och ocker.


1 §.

Var som medelst vilseledande bestämmer någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till straffarbete i högst två år eller fängelse.


2 §.

Är bedrägeri med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för bedrägligt förfarande dömas nu böter eller fängelse.

Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat dylikt som tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning och gör ej rätt för sig, straffes, evad han vilseleder någon eller ej, för bedrägligt förfarande eller, om brottet ej är att anse som ringa, för bedrägeri. Samma lag vare, där någon som har att betjäna allmänheten efter viss taxa tager betalning utöver taxan utan att påvisa avvikelsen.


3 §.

Är brott som förut i detta kap. är sagt med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som grovt, skall för grovt bedrägeri dömas till straffarbete i högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen missbrukar allmänt förtroende eller begagnar falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest är av särskilt farlig art, "avser betydande värde eller innebär synnerligen kännbar skada.


4 §.

Var som medelst hot om brottslig gärning tvingar någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är, dömes, där ej brottet är att anse såsom rån, för utpressning till straffarbete i högst sex år eller fängelse. Övar någon sådant tvång medelst hot att åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande, vare lag samma, där tvånget är otillbörligt.