brottstyp, för vilken benämningen förskingring förbehållits. Såsom gemensamt kännetecken på det här avsedda förtroendemissbruket har angivits att gärningsmannen åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra sin skyldighet att utgiva eller redovisa för den anförtrodda egendomen. Genom ett sådant förskingringsbegrepp tillskapas för den betydelsefulla grupp av rättsförhållanden där egendom anförtros i främmande besittning ett enhetligt rättsskydd, utan åtskillnad om rättsförhållandet avser individuellt gods eller penningar eller bådadera eller om under rättsförhållandets utveckling gods och penningar träda i stället för varandra.
Den för förskingring i förslagets mening erforderliga besittningssituationen har närmare beskrivits så att någon på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva egendomen eller redovisa för denna. Endast om besittningen uppkommit på grund av avtal eller någon här avsedd ställning, föreligger det för förskingring utmärkande förtroendemissbruket. Vid avtal har innehavaren frivilligt åtagit sig besittningen och därmed förbundna skyldigheter; vid tjänst eller liknande ställning är det utan betydelse om denna härrör av åtagande eller av medborgerlig skyldighet, såsom i fråga om allmänt förtroendeuppdrag eller värnpliktstjänst. Även offentliga tjänstemän vilka äro underkastade det särskilda ämbetsmannaansvaret i SL 25 kap. inbegripas under bestämmelsen, och kommittén föreslår i detta sammanhang, såsom under nämnda kapitel närmare skall motiveras, att de i SL 25: 11 och 12 givna särbestämmelserna om förskingring av ämbetsman upphävas. Har besittningen tillkommit utan samband med någon av de angivna rättsgrunderna, såsom genom upphittande, misstag eller tillfällighet, hänföres förfogande över egendomen icke längre till förskingring men kan efter omständigheterna straffas såsom olovligt förfogande eller fyndförseelse enligt 4 eller 8 § i
förevarande kapitel.
Den för förskingring i förslagets mening erforderliga besittningen skall vidare vara en besittning för annan. Därigenom uteslutas av förskingring i äldre mening de förut behandlade fall som utgöras av förfogande över gods som någon köpt på avbetalning eller eljest under ägareförbehåll för säljaren. Sådana avtal grundlägga visserligen en skyldighet för köparen att i särskilda fall utgiva egendomen, nämligen om han underlåter att fullgöra sin betalningsskyldighet och understundom om han åsidosätter något annat åliggande. Däremot kommer denna skyldighet icke att bliva aktuell, om rättsförhållandet utvecklar sig normalt, utan godset kommer i så fall att behållas av köparen. På grund därav innehar köparen i realiteten godset för sin egen och icke för säljarens räkning. Dessutom kommer ifrågavarande förutsättning att från förskingring i förslagets mening utesluta vissa fall, vilka i gällande rätt icke straffas som förskingring eller vilkas bedömande är ovisst. t. ex. obehöriga förfoganden av en fideikommissarie eller en testamentstagare med nyttjanderätt enligt 4 kap. 3–9 §§ testamentslagen.
Det till grund för besittningen liggande rättsförhållandet skall innebära skyldighet för innehavaren att till annan utgiva egendomen eller redovisa
