huvudman (NJA 1911 s. 498 och 1912 s. 332). Enligt förslaget kommer auktionsförrättaren att för de auktionsmedel, som verkligen influtit och för vilka han alltså är redovisningsskyldig, vara underkastad förskingringsansvar lika som för anförtrodda medel i allmänhet.
För att begränsa förskingringsområdet till fullt likartade fall av förtroendemissbruk har uppställts en fordran på att gärningsmannen fått egendomen i besittning med skyldighet att utgiva eller redovisa för densamma. Besittningen skall redan vid sin uppkomst hava varit förenad med sådan skyldighet beträffande egendomen som kännetecknar en förskingringssituation. I vanliga fall följer detta samband därav, att besittningen och skyldigheten att utgiva eller redovisa för egendomen härröra av samma rättsgrund. Är detta förhållandet, blir det utan betydelse, om egendomen överlämnats av den berättigade och i denna mening blivit besittaren anförtrodd eller om denne mottagit egendomen av tredje man, t. ex. såsom inkasserare eller kommissionär. Det blir en förskingringssituation till och med om besittaren på grund av tjänst själv tagit egendomen i besittning. En utmätningsman som tillägnar sig utmätt egendom som han tagit om händer eller en tjänsteman som tillägnar sig egendom som omhändertagits med stöd av förfogandelagen eller rekvisitionslagen skall enligt förslaget straffas för förskingring.
Då en förskingringssituation en gång uppkommit, är det vidare möjligt att den skyldighet att utgiva eller redovisa för egendomen som ursprungligen förelegat i samband med besittningens uppkomst sedermera ändrats till sitt innehåll, t. ex. då kommissionsavtal slutits angående gods som kommissionären haft som deposition eller då besittaren övergått från uppdragstagare till tjänsteman. Genom en sådan övergång från en förskingringssituation till en annan förändras ej karaktären av det förtroendemissbruk
som uppkommer, då innehavaren åsidosätter sin skyldighet beträffande egendomen på grund av. det nya rättsförhållandet. Även sådana fall skola enligt förslaget hänföras till förskingring.
Från detta brott komma däremot enligt förslaget att uteslutas sådana till förskingring i äldre mening hänförliga situationer, där någon redan har egendom i besittning på annan grund och därefter genom avtal eller tjänst blir förpliktad att till annan utgiva eller redovisa för egendomen. De viktigaste hithörande fallen äro, då någon ikläder sig sådan skyldighet beträffande egendom vartill han vid denna tid är ägare. Om den förutvarande ägaren åsidosätter sin skyldighet, har detta icke samma karaktär av förtroendemissbruk som den typiska förskingringen. Exempel härpå erbjuder lösöreköp, vid vilket köparen låter egendomen kvarbliva i säljarens besittning. Här föreligger icke något förtroendeförhållande av samma art som då egendom anförtros åt annan genom att överlämnas i hans besittning: särskilt gäller detta vid de talrika lösöreköp som allenast åsyfta att bereda köparen rättslig säkerhet och där alltså med normal utveckling av rättsförhållandet egendomen slutligen skall behållas av säljaren. Likaledes saknas i allmänhet någon motsvarande förtroendesituation vid tvesalu: en
