därav och tillika hava sådan inställning därtill, att det måste antagas att han skulle hava företagit gärningen, även om han förstått det. Även i andra punktens fall är eventuellt uppsåt tillräckligt.
Vid sidan av de nu behandlade stadgandena har i andra stycket upptagits en särskild straffbestämmelse för gäldenär, som förfar ohederligt i samband med ackord eller ackordsförhandling. Någon direkt motsvarighet härtill finnes icke i gällande lag, men dylikt förfarande kan dock i viss utsträckning bestraffas såsom bedrägeri. Reglerna därom äro emellertid tillämpliga allenast då det kan bevisas att gäldenären ingivit borgenärerna en oriktig föreställning om de förhållanden som äro av betydelse för ackordsförhandlingen. Med hänsyn därtill har i förevarande stycke upptagits en
bestämmelse om ansvar för gäldenär, som hemligen lämnar eller utlovar betalning eller annan förmån för att främja ackord. Det fordras ej, att gärningen förringar övriga borgenärers rätt. Ansvar inträder alltså t. ex. i det fall att en gäldenär hemligen uppskriver viss borgenärs fordran för att förmå honom att gå med på ackord, även om utomstående person tillskjuter den därav föranledda merkostnaden. Ansvar inträder däremot naturligtvis ej i det fall, att utomstående köper upp fordringar tillhöriga sådana borgenärer som ej vilja medgiva ackord och därefter såsom fordringsägare ansluter sig till ackordet. Den föreslagna bestämmelsen har viss motsvarighet i 166 § konkurslagen och
32 § lagen den 13 maj 1921 om ackordsförhandling utan konkurs, enligt vilka lagrum hinder mot att ackord fastställes av rätten bland annat föreligger, då gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande.
I subjektivt hänseende kräves avsikt att främja ackord, något som innebär att gäldenären vidtager den ifrågavarande åtgärden för att avlägsna eller omstämma en borgenär, som är eller förmodas vara ovillig att biträda ackordsöverenskommelsen.
Såsom beteckning för brott enligt förevarande paragraf har valts uttrycket mannamån mot borgenärer, vilket framhåller det för brottet utmärkande.
Straffet är enligt förslaget i huvudsak lika med straffet för oredlighet mot borgenärer enligt gällande lag.
I vad mån borgenär, som medverkar till gäldenärsbrott av ifrågavarande slag, bör straffas för delaktighet däri, framgår av 7 § andra stycket.
Straffbestämmelser avseende oriktig bokföring finnas i SL 23: 1 och 3. Förutsättning för straffbarhet är enligt båda dessa lagrum. att gäldenären varit bokföringsskyldig samt att han kommit i konkurs eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs. Straffbestämmelsen i SL 23: 1 avser gäldenär, som finnes hava övat bedrägeri mot sina borgenärer på sådant sätt att han fört falska böcker eller svikligen förändrat sina böcker eller uppsåtligen förstört eller undanstuckit dem eller gjort dem oläsliga. Enligt SL 23: 3 straffas gäldenär som prövas hava visat uppenbar vårdslöshet mot
