hithörande gärningar såsom nyss framhållits äro straffbelagda ur synpunkten att de strida mot den hänsyn som bör visas i ett gäldsförhållande föranleder nämligen, att gäldenären ådrager sig gärningsmannaansvar även i fall där annan faktiskt står närmare effekten. Om en köpman givit sin bokhållare order att bokföra viss transaktion felaktigt, måste sålunda köpmannen anses såsom gärningsman till brottet, fastän gärningen utförts av bokhållaren. Även bokhållaren kan emellertid bliva att straffa såsom gärningsman, nämligen såvida han intager så självständig ställning att han ej kan betraktas endast såsom medhjälpare. Jämväl i de praktiskt viktiga fall, där det enda som kan läggas gäldenären till last är att han icke övat nödig tillsyn över bokföringen, bör gäldenären dömas såsom gärningsman. Bokföraren kan, även om han intager ganska underordnad ställning, bliva ansvarig såsom gärningsman till bokföringsbrott, såvida brottet förövats på ett område som han har att självständigt sköta; han begår exempelvis av slarv en mängd småfel som göra bokföringen oöverskådlig.
Till ytterligare belysning av det sagda må beträffande bokföringen i ett aktiebolag framhållas, att verkställande direktören eller annan som har befogenhet att giva order om bokförande av affärshändelserna blir såsom gärningsman ansvarig för införingar som ske i enlighet med hans order. Den som sköter bokföringen kan jämväl själv bliva såsom gärningsman ansvarig för felföringar, såvida han, såsom förekommer i större förhållanden, har att självständigt sköta bokföringen. Även en bokförare i underordnad ställning kan emellertid, efter vad ovan framhållits, bliva ansvarig såsom gärningsman för fel vid utförandet av sina åligganden. Därest det kan anses åligga verkställande direktören att övervaka bokföringen, får han svara såsom gärningsman för försummelse därutinnan, även om han ej beordrat viss oriktig bokföringsåtgärd. Viss skyldighet att sörja för att bolaget har tillfredsställande bokföring åligger städse bolagsstyrelsen, varför dennas ledamöter eller vissa av dem kunna för bristande tillsyn bliva ansvariga för brister i detta hänseende. Allt efter förhållandena blir någon av de nu nämnda personerna eller flera av dem att fälla till ansvar för fel som begåtts.
Bestämmelsen i första stycket avser icke att begränsa ansvaret för gäldenärsbrott, så att endast gäldenär och den som år i gäldenärs ställe skulle kunna bestraffas. Enligt kommitténs redan uttalade uppfattning (s. 35) bör, så snart någon av de till brottet medverkande befinner sig i den angivna särskilda ställningen, jämväl envar annan med kännedom därom medverkande kunna straffas.
Det är sålunda enligt kommitténs mening intet som hindrar att en person, vilken ej tillhör den angivna kretsen, blir dömd såsom medelbar gärningsman. Ett exempel härpå är att en intressent i ett bolag för att undanhålla bolagets borgenärer viss egendom undandöljer den, så att den ej anträffas vid inventering som företages i samband med bolagets konkurs, och direktören för bolaget därför i god tro beedigar bouppteckning i vilken egendomen icke upptagits. Intressenten dömes i så fall jämlikt 1 §, medan direktören, därest han har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, bör dömas
