Sida:SOU 1940 20.djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
243
Övergångsbestämmelser

Punkt 5.

I SL 24 kap., som enligt kommitténs förslag skall upphävas, angivas nu vilka naturprodukter det är straffbart att tillägna sig. I 3 § nämnas gräs och torv samt, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter och kåda; i 4 § omtalas vindfälle och annat sådant, som ej till bruk upphugget eller berett är. Av denna uppräkning kan man sluta sig till att det är lovligt att tillägna sig andra naturprodukter.

Thyrén (III 10 och 11 §§) har föreslagit vissa utvidgningar av det straffbara området, men häremot hava starka betänkligheter yppats i de över hans förslag avgivna yttrandena.

Kommittén åter anser, på sätt i det föregående vid 20: 7 berörts, att denna frågas lösande icke tillhör straffrätten utan civilrätten. Enligt kommitténs förslag äro naturprodukter likställda med andra stöldobjekt. Någon uppräkning av vad man får taga eller icke taga lämnas ej, utan avgörandet blir beroende på civilrättens regler om vad som tillhör fastighetsägaren. Då reglerna härom för närvarande äro byggda på uppräkningen i strafflagen, erfordras en uttrycklig erinran om att denna uppräknings bortfallande ej skall medföra ändring i gällande rätt. En sådan erinran upptages i denna övergångsbestämmelse.

Hit har vidare överförts det i SL 24: 1 givna civilrättsliga stadgandet, att vad någon olovligen sått eller planterat å annans jord tillfaller jordens laglige innehavare.


Punkt 6.

Civilrättsliga bestämmelser om rätt till självtäkt finnas, förutom i 31 § lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt och 19 § lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske, huvudsakligen i strafflagens promulgationslag 16: 6, enligt vilket stadgande man må återtaga stulet eller tappat gods av den som är lösker man eller misstänkt att vilja rymma eller där stulet gods å färsk gärning finnes. Att laga självtäkt kan förekomma även i andra fall än de i nämnda lagrum uttryckligen omtalade framgår bland annat av SL 24: 16. Där stadgas nämligen straff för åverkansförbrytare som sätter sig till motvärn emot den, som egendomen äger, innehaver eller vårdar, eller emot dess folk, då någon av dem vill honom från gärningen hindra, eller av honom taga åter vad han åtkommit, eller ock fråntaga honom det, som till vedermäle av gärningen kvarhållas må. Motsvarande straffbud i kommitténs förslag, 20: 6, stadgar straff för den som genom motvärn eller annorledes hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller återtaga sak men ger ingen antydan om i vilken utsträckning sådan rätt föreligger eller vem rätten tillkommer. Kommittén har därför ansett sig böra upptaga en särskild övergångsbestämmelse som uttryck för att förslaget icke inskränker eller ändrar självtäktsrätten. Enligt denna övergångsbestämmelse må varje besittningsförhållande, som någon utan rätt rubbat, å färsk gärning återställas av den

vars besittning rubbats eller av någon som är i hans ställe. Till stadgandet

16–394597