Kommitténs förslag innefattar en fullständig nyreglering av de brott, som för närvarande behandlas i SL 20 kap., Om stöld och snatteri, samt SL 21 kap., Om rån och utpressning.
Även brotten i SL 22 kap., Om bedrägeri och annan oredlighet, äro i huvudsak nyreglerade genom kommitténs förslag. I detta kapitel upptagas emellertid nu vissa brott, som väl i likhet med bedrägeri röra en förvanskning av sanningen men annars ej höra hemma i detta sammanhang.[1] Sålunda behandlas förfalskningsbrott i 2 § p. 4 och 5, 16–18 §§ samt
13 §, i vad lagrummet avser nekande till hand och förskrivning; 3 och 4 §§ behandla för människors liv eller hälsa farliga brott, 6 § ett brott mot offentlig myndighet, 7–9 §§ vissa brott i familjeförhållanden och 10 § brott
mot brevhemlighet. Utan att närmare ingå på prövning av dessa bestämmelsers innehåll har kommittén flyttat dem till de platser i strafflagen, dit de ansetts närmast höra.[2] Kommittén har
emellertid ansett sig oförhindrad att vidtaga en del jämkningar i såväl brottsbeskrivningar som straffsatser. Stadgandet om rättegångsfullmäktigs trolöshet i 22: 14 har, ehuru det kan sägas icke avse något förmögenhetsbrott, fått en motsvarighet i den paragraf som handlar om förmögenhetsbrottet trolöshet mot huvudman. Bestämmelsen i sista stycket av 22: 14 om förledande till oskälig rättegång har däremot upptagits bland övergångsbestämmelserna.
De i SL 23 kap., Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär, avsedda brotten behandlas i kommitténs förslag men ur delvis andra synpunkter än i gällande rätt.
De brott, som nu upptagas i SL 24 kap., Om åverkan; så ock om olovligt jagande eller fiskande, hava icke ansetts böra bibehålla sin nuvarande särställning utan hava av kommittén inordnats under vidsträcktare brottsbegrepp bland förmögenhetsbrotten. Stadgandet i SL 24: 11 om olovligt tagande av väg har dock delvis överförts till SL 11 kap. som ett fridsbrott, och då bestämmelserna om olovlig jakt nyligen från SI. 24 kap. överflyttats till jaktlagen, har kommittén lämnat dessa bestämmelser väsentligen orubbade och placerat stadgandena om olovligt fiske bland övergångsbestämmelserna i avvaktan på en slutlig reglering vid en kommande revision av fiskelagstiftningen.
Vidare hava straffbestämmelser mot ocker upptagits i strafflagen bland förmögenhetsbrotten i stället för att såsom för närvarande meddelas i särskild lag.
Från andra delar av strafflagen än 20–24 kap. hava till behandling bland förmögenhetsbrotten överförts dels reglerna om reell faution i 3: 9–11 och dels det väsentliga av stadgandet om egenmäktigt förfarande i 10: 20. Slutligen berör förslaget i viss mån även SL 25 kap. Ämbetsmannaförskingring skall nämligen enligt förslaget bestraffas som vanlig förskingring, vilken därjämte liksom andra förmögenhetsbrott i ämbetet innefattar ett allmänt ämbetsbrott enligt sistnämnda kapitel.
