återfallet bestämmas enligt det stadgandet, där ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den tid som mellan dem förflutit eller eljest särskilda skäl däremot äro. Är återfallet snatteri, bodräkt, bedrägligt förfarande eller undandräkt, skall, där ej särskilda skäl äro mot förhöjt straff för återfall, dömas till fängelse eller straffarbete i högst två år.
Förhöjt straff för återfall må ej ådömas, där det nya brottet förövats innan verkställighet av straff för det förra brottet börjat.
Utländsk straffdom och straffverkställighet må tillmätas samma verkan som svensk.
5 KAP.
De i 14 och 15 §§ bestämda tider skola räknas i allmänhet från den dag brottet begicks, men för brott, som i 15 kap. 17, 18 eller 21 § eller i 17 kap. 2 § sägs och ej åtalas må, innan till återgång av giftermål dömt är, från den dag domen därom varm laga kraft och för brott, som i 23 kap. 5 § avses, från den tidpunkt då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.
Åtal anses vara börjat, då kallelse till svaromål är den, som tilltalas skall, i laga ordning kungjord eller han för brottet häktad blivit.
8 KAP.
Var som vet sådant brott, varom i någon av 1, 2, 6–14 eller 17–20 § sägs, å färde vara och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse eller till straffarbete i högst fyra år; om å brottet efter lag kan följa böter, må ock för underlåtenhet att det upptäcka till böter dömas. Har han ej de skäl, varmed han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare då, utan att nämna personen, de omständigheter som honom kunniga äro, eller straffes som nyss är sagt.
Make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivföräldrar eller adoptivbarn, fosterföräldrar eller fosterbarn må ej till straff fällas efter denna §, där brottets upptäckande icke utan angivelse till åtal kunnat ske.
10 KAP.
Den som, sedan brott timat, döljer den brottslige, främjar hans flykt, undanröjer bevis om gärningen eller på annat dylikt sätt motverkar den brottsliges befordran till ansvar, straffes med fängelse i högst sex månader eller böter; sker det för egen vinning, må till straffarbete i högst två år dömas.
