Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1940 20.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
81
Fridsbrott.
11: 12 a

11 KAP.


12 a §.

Som av redogörelsen för huvuddrag i förslaget framgår, hava de i SL 24 kap. behandlade brotten icke fått behålla sin särställning utan av kommittén inordnats under vidsträcktare brottsbegrepp bland förmögenhetsbrotten.

Stadgandet i SL 24: 11 om den som tager olovlig väg eller gångstig över annans tomt, åker, äng, plantering eller andra ägor, vilka därav kunna skadas, tolkas så att uttrycket "vilka därav kunna skadas" allenast hänför sig till "andra ägor" (se Stjernberg, Kommentar till SL kap. 24, 2 uppl. s. 89). Beträffande tomt, åker, äng och plantering inträder alltså straff, oavsett huruvida skada kunnat ske. I den mån förfarandet icke är ägnat att medföra skada, synes det icke innefatta något verkligt besittningsintrång och alltså snarare vara ett frids- än förmögenhetsbrott. Till 11 kap. har därför överförts ett förbud mot att taga olovlig väg eller gångstig över annans tomt, åker, äng eller plantering med bibehållande av straffsatsen i SL 24: 11. Är åter fråga om verkligt besittningsintrång ägnat att lämna besvärande spår, skall enligt förslaget straff utmätas enligt den strängare bestämmelsen i förslagets 20: 7.


13 §.

Olovligt tagande av väg över annans tomt, åker, äng eller plantering år för närvarande liksom andra brott i SL 24 kap. målsägandebrott. Då detta fall i kommitténs förslag sammanställts med hemfridsbrotten, har det ansetts böra i åtalshänseende behandlas på samma sätt som dessa, d. v. s. göras till angivelsebrott. Den nya 12 a § har därför tillagts bland de i 13 § uppräknade lagrummen.


13 a §.

Hit har överförts stadgandet i SL 22: 10 om brott mot brevhemlighet jämte åtalsbestämmelsen i SL 22: 21. På grund av sin egenartade och för kommitténs uppdrag främmande natur hava bestämmelserna, frånsett en förenkling av straffsatsen, bihehållits i sak oförändrade (jfr Thyréns efterl. ant. 3 § och 27–30).


12 KAP.


Som nämnt (s. 29) har kommitténs utredning i stort sett icke omfattat förfalskningsbrotten utan berört SL 12 kap. endast i den mån det erfordrats för att däri inordna de förfalskningsbrott som nu behandlas i 22 kap. l fråga om vad som hör anses vara förfalskningsbrott har kommittén härvid i huvudsak följt Thyréns utkast. Enligt Thyrén (VI s. 58) kan förfalskning vara antingen positiv-materiell: att framställa ett falskt eller förfalska ett äkta bevismedel; negativ-materiell: att förstöra eller undanhålla ett

bevismedel; positiv-immateriell: att framställa ett äkta bevismedel med osant

6–394597