Sida:SOU 1963 36 Malmen i Norrbotten.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
41

Bevilling får icke meddelas, förrän ministern för offentliga arbeten godkänt planer för de avsedda anordningarna och det visats, att erforderliga medel står till förfogande. Den som verkställer djupborrning skall till Danmarks geologiska undersökning insända vissa uppgifter. Till staten skall erläggas en avgift, vars storlek bestämmes vid bevillingens meddelande. Arbetet får ej ligga nere i mer än två år vid äventyr att rätten förverkas. Tillstånd till expropriation av mark för verksamheten kan meddelas.

Finland

Den finska gruvlagen av den 24 mars 1943 företer stora likheter med den svenska gruvlagen. Den bygger sålunda på inmutningssystemet och har bestämmelser om statsgruvefält, men till skillnad från svensk rätt har man bibehållit jordägareandelen.

Enligt finska lagen skall försvarsavgift erläggas. Hälften därav tillfaller staten och hälften jordägaren. Försummas inbetalning av försvarsavgift skall dubbel avgift inbetalas inom viss tid. Försummas även detta, skall den dubbla avgiften indrivas och gruvrätten förklaras sönad.

I syfte att undvika spekulationer med inmutningar har vidare bestämts, att gruvinnehavaren årligen skall till handels- och industriministeriet insända utredning huruvida gruvarbete eller arbete av förberedande natur för framtida gruvarbete utföres. Underlåter gruvinnehavaren att insända dessa uppgifter eller framgår av sådana uppgifter, att arbete ej utföres, skall från början av det sjätte kalenderåret erläggas höjd försvarsavgift, som årligen ökas med hälften av den ursprungliga försvarsavgiftens belopp. Påbörjas därefter regelbundet arbete, skall återgång ske till den ursprungliga avgiften. Om gruvdrift ej påbörjats inom tio år efter utmålsläggningen, skall handels- och industriministeriet förklara utmålet sönat, men förlängd tid kan medgivas av ministeriet, när skäl är därtill.[1]

Frankrike[2]

Det är i Frankrike som koncessionssystemet huvudsakligen utbildats. I sin nuvarande gestaltning leder det sitt ursprung från franska revolutionens tid. Enligt en år 1791 utfärdad lag skulle alla gruvor i landet stå till nationens förfogande och fick ej drivas annat än med nationens samtycke, vilket skulle givas i form av särskild koncession. Denna lag ersattes sedermera med lagen den 21 april 1810, den s. k. napoleonska gruvlagen, vilken fortfarande gäller i Belgien och Holland. I Frankrike har den ersatts av en ny

  1. I propositon nr 122 har 1962 års finska riksdag förelagts förslag till ny gruvlag. Enligt detta förslag skall försvarsavgiften avskaffas och ersättas med en annan, i praktiken enklare betalningsskyldighet. Vidare har bestämmelserna om jordägarens andel uteslutits. Stadgandena om statsgruvefält har ansetts kringskära företagsamheten onödigtvis och föreslås därför bli upphävda.
  2. En utförligare redogörelse för fransk gruvrätt lämnas i SOU 1958:41 s. 33.