Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1963 36 Malmen i Norrbotten.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

44

mark har att skaffa sig skärpningssedel, vilken utfärdas av bergmästaren och vissa andra tjänstemän. Om skärparen gör några fynd, skall han för att bevara företrädesrätten till fyndigheten omedelbart göra anmälan därom. Inom 18 månader från det anmälan gjorts, skall ansökan om mutnings brev ingivas till bergmästaren. Inmutningen medför rätt att få utmål, inom vilket inmutaren har ensamrätt till gruvdrift. Jordägaren är berättigad att deltaga i driften med 1/10. Vill jordägaren ej detta, kan han låta försälja sin andel på offentlig auktion. Hålles ej skärpning eller utmål i oavbruten drift skall rätten upphöra, såvida ej anstånd begäres inom en månad efter avbrottet. För det första året och de tre första årens vintermånader behöver anstånd ej begäras. För att få behålla inmutningsrätten skall gruvinnehavaren betala en årlig avgift å 25 kronor.

Enligt 1917 års lag kan ingen annan än staten eller norska kommuner utan koncession igångsätta regelbunden gruvdrift på inmutningsbara metaller eller malmer. »Prøvedrift», varmed förstås sådan drift, som endast avser förberedande undersökning, får dock företagas utan koncession, men brytningen får då ej överstiga 1 000 m3 berg årligen. I övrigt gäller enligt 1917 års lag bl. a. följande. Koncessionen meddelas för viss tid, högst 50 år. Vid beviljandet kan föreskrifter meddelas i fråga om storleken av företagets aktiekapital samt om säkerhet för drift under tre månader. Driften skall ske på »bergmässigt sätt». Om detta befinnes ej vara fallet, skall en plan för arbetet upprättas, vilken måste följas, sedan den blivit fastställd av myndigheterna. Vid koncessionen kan bestämmas en produktionsavgift till staten, beräknad efter viss procent av malmens värde. Vidare må föreskrivas skyldighet för koncessionären att, i den mån han ej själv använder gruvprodukterna för inhemsk förädling, avstå viss andel därav till norska industriföretag. I samband med koncessionen kan också meddelas bestämmelser av social natur (om bostäder m. m.) samt avseende skyldighet för koncessionären att bekosta vissa utgifter som föranledes av gruvföretagets tillkomst.

Att inmutningssystemet behållits vid sidan av koncessionslagstiftningen saknar icke betydelse. Koncessionssystemets princip, att statsmyndigheten får full frihet i valet av koncessionär, blir därigenom inskränkt. Regeringen är visserligen icke skyldig att lämna innehavaren av inmutningsrätten koncession på gruvdrift men är å andra sidan förhindrad att giva koncession åt någon annan.

Portugal

Enligt den portugisiska grundlagen är äganderätten till alla mineraler förbehållen staten. Landets gruvlag av den 1 augusti 1930 föreskriver, att tillgodogörandet av de statliga mineralförekomsterna må ske endast efter koncession. Järnmalmsfyndigheterna får emellertid bearbetas av jordägaren, under förutsättning att de icke erfordras för järnverken i landet.