Sida:SOU 1963 36 Malmen i Norrbotten.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

46

överfördes på det allmänna. Denna lagstiftning torde dock ha inneburit en ganska ringa förändring i den engelska gruvrätten som sådan.

Förbundsrepubliken Tyskland

Enligt förbundsrepubliken Tysklands grundlag sträcker sig förbundslagstiftningen konkurrerande in på gruvrättens område. Om förbundsrepubliken gör bruk härav, går förbundsrätten före landsrätten. Möjligheten föreligger alltså att utfärda en gruvrättslig förbundslag. Så har emellertid hittills ej skett. På grund härav gäller flera olika lagar. Den mest betydelsefulla är Preussens gruvlag av den 24 juni 1865 som tillämpas i Bremen, Hamburg, Hessen, Nordrhein-Westfalen, Saarland, Schleswig-Holstein och delar av Baden-Württemberg, Niedersachsen och Rheinland-Pfalz. De övriga lagarna liknar alla den preussiska i sina huvuddrag.[1]

Den ledande grundtanken i 1865 års lag är ett konsekvent utvecklande av den fria inmutningsrätten. De inmutningsbara mineralen är uppräknade i lagen. Dit hör bl. a. guld, silver, järn (utom myrmalm), bly, koppar och tenn. Bland de inmutningsbara mineralen befann sig ursprungligen även stenkol. Den fria inmutningsrätten ledde emellertid för stenkolens del till missförhållanden, varför ensamrätt att utnyttja stenkolsfyndigheter enligt en lag den 18 juni 1907 förbehölls staten. — Den som vill bedriva skärpningsarbete på annans mark skall enligt 1865 års lag begära tillstånd därtill av jordägaren. Kan överenskommelse icke träffas med denne, kan sökanden få tillstånd av bergsmyndigheten. Förvärv av definitiv rätt till en fyndighet sker även genom medverkan av bergsmyndigheten. I vissa fall har upptäckaren företrädesrätt, i andra fall den som först söker gruvrätten.

Österrike

I den österrikiska gruvlagen den 10 mars 1954, som bygger på inmutningsprincipen, indelas mineralen i tre klasser, nämligen fria mineral (bergfrei), vartill räknas bl. a. malmer, grafit och varje slag av kol, jordägarens mineral (grundeigentümer), däribland magnesit, samt statsägda mineral (bundeseigene), främst salt. Reglerna för de olika mineralklasserna är i stort sett utformade på samma sätt. Undersökningstillstånd kan erhållas efter ansökan hos de lokala myndigheterna. Därvid skall ådagaläggas, att något äldre undersökningstillstånd icke utfärdats beträffande det ifrågavarande området. Undersökningstillståndet giver innehavaren företrädesrätt till inmutning inom en viss areal. För att få inmutning måste den som verkställt undersökningen visa, att han funnit mineral i sådan mängd att det kan tillgodogöras, att han har en ändamålsenlig plan för arbetet samt att inga äldre gruvrätter eller allmänna intressen lider förfång.

  1. Enligt författningen för Tyska Demokratiska Republiken av den 7 oktober 1949 tillkommer alla mineral staten.