Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1963 36 Malmen i Norrbotten.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

64

Bestämmelser om inmutningsförbud bör meddelas i en särskild lag. Såsom inledningsvis framhållits, bör denna gälla endast under en begränsad tid. Med hänsyn till det tidigare antydda sambandet mellan den nya lagen och den föreslagna statliga malminventeringen i Norrbotten kan lagens giltighetstid lämpligen begränsas till den tid, som erfordras med hänsyn till det statliga regionala inventeringsprogrammet, eller förslagsvis tio år. Under denna tid får statsmakterna också rådrum till närmare översyn av den allmänna gruvrätten.

Utöver de lagstiftningsåtgärder, som berörts i det föregående, vill utredningen förorda en ändring i 5 § 6) gruvlagen syftande till en viss uppmjukning av där intagna bestämmelser om byggnad och tomtplats m. m. såsom hinder för inmutning och utmålsläggning. För utredningens förslag i denna del redogöres närmare i specialmotiveringen.

Utredningen har även haft uppmärksamheten riktad på en annan fråga, som sammanhänger med utformningen av hinderbestämmelserna i 5 §, nämligen de s. k. ommutningarna.

Syftet med inmutningsförfarandet är att det skall leda till utmålsläggning och gruvdrift. Den ensamrätt att bedriva undersökningsarbete som innefattas i inmutningsrätten är därför tidsbegränsad. Normalt är undersökningstiden tre år från dagen för mutsedelns utfärdande. Enligt bestämmelser i 19 § gruvlagen kan undersökningstiden såsom i annat sammanhang påpekas i vissa fall förlängas genom beslut av bergmästaren eller kommerskollegium. Gör inmutaren ej ansökan om utmål före undersökningstidens utgång, går inmutningsrätten förlorad. Begränsningen av undersökningstiden har emellertid icke fått någon egentlig betydelse såsom ett medel att påskynda undersökningsarbetet och igångsättande av gruvdrift. Anledningen härtill är att något formellt hinder i gruvlagen ej finnes mot att inmutaren omedelbart efter undersökningstidcns utgång ansöker om ny inmutning av fyndigheten. Det enda som kan avhålla en inmutare från att välja denna väg är risken för att någon annan kan komma att inge inmutningsansökning samma dag som ommutaren, en risk som i praktiken lärer vara ganska ringa. Därtill kommer att det är möjligt att så gott som helt eliminera denna risk genom utnyttjande av ett stadgande i 19 § fjärde stycket, enligt vilket undersökningsarbetet, om ansökning om utmål eller förlängning av undersökningstiden vid dennas utgång är beroende på prövning, får fortgå intill dess ansökningen slutligen prövats. Innehavaren av en inmutningsrätt kan nämligen, genom att exempelvis på ett sent stadium inge en ansökning om utmål och efter den normala undersökningstidens utgång återkalla ansökningen, själv bestämma tidpunkten för inmutningsrättens upphörande och påföljande dag, innan återkallelsen hunnit bli känd för annan än ansökningsmyndigheten, begära ny inmutning.