riktas har uppenbarligen intresse av att så sker i förhoppning att undersökningarna skall leda till konstaterande av ett större värde på fyndigheten. Något hinder mot att vederbörande om tiden så medger utför dylika undersökningar föreligger givetvis icke. Däremot kan den lösandes skyldighet att svara för motpartens rättegångskostnader icke medföra att han skall stå för kostnaderna för mycket långtgående utredningsarbeten. Den lösande bör icke skäligen åläggas gälda kostnaderna för andra undersökningar än sådana som med hänsyn till erhållna malmindikationer, fyndighetens läge och tillgänglighet samt värdet av ifrågavarande slag av malm framstår som motiverade vid gängse gruvteknisk och ekonomisk bedömning. Vid lönsamhetskalkylen skall här liksom vid värderingen av fyndigheten bortses från den värdestegring denna kan undergå på grund av inlösningsändamålet. Vill innehavaren av den inmutningsrätt som skall lösas driva undersökningarna längre får det ske på hans egen bekostnad. Skulle sådana undersökningar till äventyrs leda till upptäckten av nya malmtillgångar som höjer inmutningsrättens värde, synes ersättning dock skäligen böra utgå även för kostnaderna i denna del.
Det är tydligt att trots angivna begränsningar utredningskostnaderna stundom kan komma att uppgå till avsevärda belopp. Nackdelarna härav torde emellertid i stor utsträckning uppvägas av att undersökningsresultaten — i motsats till vad som normalt är fallet i fråga om utredningar i anledning av expropriation — är av värde även för den lösande.
Förfarandet vid expropriation består enligt expropriationslagen av två huvudmoment. Först prövas frågan, huruvida expropriation skall medgivas. I detta hänseende ankommer det på Kungl. Maj:t att meddela beslut efter ansökan. Den andra delen av förfarandet, som huvudsakligen avser bestämmandet av expropriationsersättningen, är i första instans förlagd till expropriationsdomstol. En sådan domstol finnes i varje domsaga eller stad med rådhusrätt. Den består av ordförande och fyra ledamöter. Ordförande är ägodelningsdomaren i orten. Av ledamöterna skall två vara särskilt utsedda expropriationstekniker och två nämndemän i orten. I mål av mindre betydelse är expropriationsdomstol domför med, förutom ordförande och nämndemän, endast en expropriationstekniker. För att tjänstgöra i expropriationsdomstolar förordnar Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, för en tid av sex år i sänder för varje län lämpligt antal expropriationstekniker, av vilka hälften skall ha erfarenhet i fråga om fastighetsvärdering inom tätorter och hälften beträffande dylik värdering på landet. Till tjänstgöring i expropriationsdomstol skall ordföranden kalla den eller de expropriationstekniker, som han med hänsyn till erforderlig sakkunskap och övriga förhållanden finner lämpligast. Även6
