88
Vid upprättandet av förslaget till bestämmelserna i paragrafens första stycke, vilket avser ingivandet av ansökning om Kungl. Maj:ts tillstånd till inmutning och formerna för den fortsatta behandlingen av denna ansökan, har utredningen eftersträvat att uppnå överensstämmelse med reglerna i 6 och 8 §§ gruvlagen. Av 1 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten m. m. följer att ansökningen må sändas till bergmästaren med posten i betalt brev. Den bergmästare som avses i lagrummet är bergmästaren i norra distriktet, vilket omfattar bl. a. Norrbottens län.
Paragrafens sista stycke behandlar det fall, att ansökning om Kungl. Maj:ts tillstånd ingivits till bergmästaren i samband med ansökning om inmutningsrätt enligt gruvlagens 2 § första stycket. I överensstämmelse med vad som gäller enligt 8 § andra stycket gruvlagen skall ansökningen om inmutningsrätt då vila i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut i tillståndsfrågan.
I denna paragraf har samlats bestämmelser om påföljder m. m. Paragrafens första stycke innehåller en föreskrift om rätt att meddela vitesföreläggande mot den, som underlåter att uppfylla av Kungl. Maj:t i dispensärende föreskrivet villkor. I valet mellan straff och vite anser utredningen vite i detta fall vara lämpligast med hänsyn till de goda möjligheter vitet erbjuder då det gäller att avpassa påföljden till underlåtenhetens beskaffenhet. I andra stycket har stadgats bötesstraff för den som bryter eller tillgodogör sig mineral i strid mot 3 §. Utöver ådömande av bötesstraff skall rätten kunna förklara den ifrågavarande inmutningsrätten förverkad, om brottet är grovt, t. ex. om en gruvinnehavare i vinningssyfte exploaterar enligt dispensen icke tillåten malm i större kvantiteter. Härvid inträder de rättsverkningar som enligt 57 § gruvlagen uppkommer när en gruvrätt förverkats.
Såsom förut framhållits bör den föreslagna lagen, som är av provisorisk natur, ges giltighet endast under begränsad tid.
Lagens tvingande karaktär medför särskilda problem i fråga om ansökningar som inkommit till bergmästaren före lagens ikraftträdande men ännu ej lett till beslut om inmutningsrätt. Då provisoriska lagbestämmelser om inmutningsförbud å kronojord i de nordligaste delarna av landet första gången utfärdades år 1902, gjordes intet förbehåll beträffande ansökningar som inkommit före lagens ikraftträdande. I fråga om den nu föreslagna lagen anser utredningen skäl finnas för en liberalare ståndpunkt så till vida, att ansökningar som inkommit före offentliggörandet av utredningens
