1 mom. Äro inmutningsrätterna till närbelägna mineralfyndigheter i olika innehavares hand och kunna fyndigheterna till följd därav icke utnyttjas på ändamålsenligt sätt, må Konungen, om därigenom vinnes väsentlig förbättring av förutsättningarna för gruvdrift, efter ansökan berättiga innehavare av sådan inmutningsrätt att lösa annan av inmutningsrätterna med vad därtill hör. Vilja flera lösa, äger den företräde, som bedömes äga de bästa förutsättningarna att idka gruvdrift på platsen. Skall inmutningsrätt inlösas, må Konungen på ansökan förordna om inlösen jämväl av krono- eller jordägareandel avseende inmutningsrätten.
Har någon för ändamål, som avses i 34 § gruvlagen, fått sig anvisad mark utom utmål, men finnes annan gruvinnehavare hava behov därav för sådant ändamål, må Konungen, om därigenom vinnes fördel som sägs i första stycket, på ansökan förordna att rätten till marken skall mot ersättning helt eller delvis avstås till denne, oaktat inlösen av inmutningsrätt icke samtidigt är i fråga.
2 mom. Finnes det vara till synnerligt gagn för orten eller eljest av betydelse för landet att bearbetning av viss mineralfyndighet påbörjas eller att större brytning i viss bearbetad fyndighet kommer till stånd, må Konungen, där det prövas erforderligt för tillgodoseende av allmänt intresse som nyss nämnts, förordna att inmutningsrätt till fyndigheten med vad därtill hör skall mot lösen avstås till den Konungen bestämmer. Konungen äger i sådant fall förordna att jämväl krono- eller jordägareandel skall inlösas.
Angående inlösen skall vad om expropriation i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning, i den mån ej annat följer av bestämmelserna i denna lag.
