den gamla goda tiden, då mormors mormor bakade skillingskakor och gaf skillingen tillbaka.»
Då slogo alla trollen upp skrattporten på vid gafvel: »ha, ha, ha, ha!» sade de och höllo i hvarandra.
»Ha vi sofvit så länge, så kunna vi gerna vända näsan hemåt och lägga oss,» sade de, och så reste de samma väg hem igen.
Räfven skyndade efter kungasonen, men då de kommo till staden, der värdshuset och hans bröder voro, sade han:
»Jag törs inte gå igenom staden för hundarna, jag måste gå min egen väg här ofvanför; men der får du lof att akta dig väl, så att inte dina bröder få tag i dig.»
Men då kungasonen kom in i staden, tyckte han att det vore allt för illa, om han icke skulle titta in till sina bröder och tala ett par ord med dem, och så fastnade han qvar der litet. Men då bröderna fingo se honom, kommo de ut och togo ifrån honom både jungfrun och hästen och fågeln och linden och alltsamman, och honom sjelf stoppade de i en tunna och kastade honom ut på sjön, och så reste de med jungfrun och hästen och fågeln och linden, med alltsamman hem till kungsgården. Men jungfrun ville icke tala, och hon vardt blek och eländig att se på; hästen blef så mager och usel, att han knapt hängde ihop; fågeln teg och sjöng icke mer, och linden vissnade.
|
| Då slogo alla trollen upp skrattporten på vid gafvel. |
| Teckning af Th. Kittelsen. |
Emellertid gick räfven utanför staden, der värdshuset och lustigheten var, och lurade och väntade på
