icke trollpackan bort och lade sig att sofva, utan sträfvade hem med Smörbock i säcken, och då de kommo hem, var det söndag. Då sade trollet till sin dotter:
»Du skall ta och slagta Smörbock och koka soppa på honom, tills jag kommer igen, för nu reser jag till kyrkan och bjuder främmande.»
Då husbondfolket rest, skulle dottern ta Smörbocken och slagta honom, men visste ej riktigt, huru hon skulle bära sig åt.
»Vänta, så skall jag visa dig, huru du skall gå till väga,» sade Smörbock, »lägg ned hufvudet på stubben, så skall du få se.»
Hon gjorde så, den stackaren, och Smörbock tog yxan och högg hufvudet af henne, som om det varit en kyckling. Derpå lade han hufvudet i sängen och kroppen i grytan och kokade soppa på dottern; då den var färdig, kröp han upp ofvanför dörren och tog med sig roten och stenen, den ena lade han ofvanför dörren och den andra på spiselkransen.
Då folket kom hem från kyrkan och såg hufvudet i sängen, tänkte de, att dottern låg och sof; men så skulle de bort och smaka på soppan.
»Smakar bra, smörbockssoppa!» sade trollkäringen.
»Smakar bra, dottersoppa!» sade Smörbock. Men de hörde icke på det.
Sedan tog hexan skeden och skulle till att smaka.
»Smakar bra, smörbockssoppa!» sade hon.
