Sida:Sagobok för barn.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Haren som hade varit gift.


Det var en gång en hare, som var ute och gick i det gröna.

»Hurrah! hip och hej!» skrek han, hoppade och sprang, och rätt som det var, så gjorde han ett par kullerbyttor och stod på två ben i gräset. Så kom der en räf lunkande.

»God dag, god dag!» sade haren. »Jag är så glad i dag, för jag har varit gift, skall du veta,» sade han.

»Det var ju bra det,» sade räfven.

»Åh, det var inte så bra heller, för hon var ett gammalt skrälle och så var det ett troll till käring jag hade,» sade haren.

»Det var illa det,» sade räfven.

»Åh, det var inte så illa heller,» sade haren, »för jag fick rikedom med henne, hon hade en stuga.»

»Det var ju bra det,» sade räfven.