Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

101


Lefnadsöden eller Den enda sällheten.


A. Är det ej skönt ändå att vara ung?
 Hvart helst man ser, ser man blott solar glimma!

B. Jag vet just ej, ty öfver törnsådd ljung
 Min bana gick från lifvets första timma.

A. Är det ej skönt att vara gift likväl,
 Är det ej just att lifvets nektar smaka?

B. Jag vet just ej, om det kan smaka väl
 Att få på ryggen af sin ömma maka.

A. Är det ej skönt att vara rik? Man får
 Allt hvad man vill och mången omsorg slipper!

B. Som rik i år, jag fruktar, nästa år,
 Få åt min hustru tigga mat och — nipper.

A. Ges då af sällhet ej en enda sort,
 Som ödets gunst dig vänligt öfverlåter?

B. Blott den, att hemma bli — då frun far bort,
 Och rymma huset — då hon kommer åter.