Den här sidan har korrekturlästs
130
Ungdomen.
Alla åldrar ega sina kransar,
Olikt skiftande i färg och glans,
Skönast dock kring lifvets majstång dansar
Ungdomen med hoppets rosenkrans.
Inga sorger vill dess sinne ana,
Idel rosor växa för dess fot,
Glad hon vandrar ögonblickets bana,
Glad hon går sin framtidslott emot.
Bjuder lifvet henne än en smärta,
Smälts den, som af soln en vårdagsis,
Och i känslan af sitt rena hjerta
Dansar hon i hoppets paradis.
Sköna ungdom! lifvets blomsterdagar,
Minnets fröjd i mannaålderns tvång!
Jag är lycklig, äfven när jag klagar,
Då jag mins, att jag dig egt en gång!
