148
Känn, hyilken ånga från björk och från tallar!
Känn, hvilken lifsluft i vindarnes smek!
”Friskt slår vårt hjerta och lifs-ådran svallar”,
Blott man begagnar naturens aptek.
Öppna dess farmakopé, för att läsa:
Känner du icke dig frisk på en gång? —
Nu satt en mygga sig fast på min näsa,
Det var just synd på min snillrika sång!
Ett ord i bedröfvelsen.
Broder! broder! glöm ej Gud och pligten! Sänk din blick ej emot jordens grus,
Som om du i stoftet endast sökte, hvad du söka bör i högre ljus!
När bekymren vid vår hydda stanna, ej vår rätta tröst härnere bor:
Hjertats lycka, när den yttre brister, manar från serafers helga chor!
Böj din panna blott för Gud i bönen, låt ej sorgen böja ned ditt mod!
Res dig opp till manlig strid och handling, och du röna skall att Gud är god.
I ditt bröst, som i en bok med minnen, denna evigt klara sanning skrif:
Hvad han skänker, hvad han tar tillbaka, är oss nyttigt för vårt högre lif.
