Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

205

 
Menskan och djuren,
Blomman i skimrande skrud,
Allt i naturen
Vittnar om skapelsens Gud.

Ringaste droppe
Vårlif af Skaparen får;
O! men deroppe
Blomstrar en skönare vår!



Nannas regel.


Ingenting på jorden är
Sämre än att vara kär” —
Så den unga Nanna sade,
Och sitt hår i lockar lade —
”Jag ju alla kära sett
Gå och sucka allt i ett!”

”Öppen är min hyddas dörr,
Men min regel blir som förr:
Glad mot alla, älska ingen!
Kommer än med silfvervingen
Amor skälmsk och täck och skön,
Blir jag kall som vintersnön.”