Den här sidan har korrekturlästs
212
Är man blek och hvit,
Far man hit och dit
Och blir ansedd som en . . . slarf.
Nej! jag vill dricka min likör,
Ty jag vill ega friskt humör.
Floden.
Jag vet en flod,
Som brusar jemt och aldrig stilla stod.
Utaf Guds egen hand,
Vid solens första brand,
Som öfver jorden sken
På blomstrens första skott,
Drogs dammen upp — och se’n
Har den i sekler gått,
Liksom den ännu går:
Den floden kallas tid, dess vågor kallas år.
