Den här sidan har korrekturlästs
218
Första snön.
Välkomna, J himmelska barn ur skyn,
Välkomna till jorden igen!
Ni kysser på mun och på ögonbryn,
Och tar mig i famn som en vän.
Er slägt är så innerligt fager och fin,
Och roligt det var, att ni kom.
Men huru pass trefligt ni får, vete hin,
Det torde bli tu tal derom.
Visst kan ni få svärma än hit och än dit
OstrafFadt bland menskor och nöt.
Fritt kan ni få snöga borgmästaren hvit
Och lägga hans näsa i blöt.
Men blir er församling på gatan för stor;
Till mehn för galoscher och häst,
Då kommer polisen med näbbar och klor
Och kör er i Mälarns arrest.
Ty sådant kan hända helt oförskyldt,
Som vän jag blott säger er till.
För mig må ni snöga så mycket ni vill,
Blott jag kan se krögarens skylt.
